Det hon gör sjunker ner i honom som stenar i våt cement.

I just finished a new book;
Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket by Gunnar Ardelius. This is the second book I’ve read in Swedish (hurrah for me!) The book was short and wonderfully sweet, about the first love of Morris and Betty, of living life like it was a film, about being so in love that you feel like you are going to die, but then you don’t. Each chapter is like a scene, maximum of a little over a page.

I am horrible at taking photos of pages, sorry.

The book is written with a lot of emotion, and even though it is short, leaves a lot of food for thought. Morris’ father is manic depressive, and Morris’ mother isn’t quite normal either. Where does this leave Morris? Of course, this isn’t a book for all. As one reviewer wrote: “Adults may believe teens like this book, but it is almost too special. It can be a decent substitute if you lack any good books, but nothing more than that. The plot is no plot, and rather like words that have just been scribbled down.”

Vuxna kanske tror att ungdomar tycker om den här boken, men den är nästan för speciell. Alltså, den kan vara ett bra substitut i brist på bra böcker, men mer än så är det inte. Handlingen känns inte som en handling utan mer som ord som någon krafsat ner.

“Morris och Betty”, han sätter händerna för hennes ögon och berättar. “Vi är på film nu, det här är historien om oss, där kärleksparet får varandra i den första scenen. Alla andra människor färgas grå och vi blir röda som körsbär. I en scen som visas på trailern säger han att de hör ihop som Hennes & Mauritz.”
Hon tar bort händerna från ögonen. “Det måste hända något sorgligt också, annars vill ingen se filmen.”
“Okej, hans pappa är manodepressiv och mamman är en komplett fruktkaka.”
“Inte sånt tråkigt, det ska finnas något att gråta åt, annars är det ingen riktig kärlekshistoria. Slutet ska vara sorgligt.”
“Nej, de lever lyckliga i alla sina dagar.”

It is classified as a novel, but is perhaps more like a long love poem. Or a rather lengthy short story. Or, if you will, a quite short novel. It is anyway terribly cute and teen angsty.